Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära på å mista lifvet sitt, i vintras, som du la
har hört.»
»Hur skulle ja de?»
Han tycktes inte fåsta någon vikt vid
underrättelsen och hade synbarligen tankarna på annat håll.
»Hur längen blir du hemma?»
Denna fråga var svår att besvara.
»Fartyt ligger unner repration. Ja velie se te
bögget å... De kan ta länger eller kortare ti.»
Hon stod och letade efter något mera att säga,
ty infor honom var hon alltid skygg och osäker.
Inte bara därför, att han var så herremanslik och
afmätt i sitt väsen, utan därför, att han var den enda
människa i världen hon var rädd för.
Det hade sagts både ett och annat om henne
för länge sedan. Så länge sedan, att det var så
godt som glömdt af alla andra än henne själf. Men
nog mindes hon, hur svidande svår längtan efter
mannen varit, då han stannade borta ett par år nästan,
och hur hon frestades och föll, när en annan — en
glad, sorglös fyr med gulrödt helskägg — kommit
i hennes väg. De hade funnit döden i vågorna
nästan samtidigt båda två, och mannen hade hon
aldrig sett, sedan hon felat mot honom, men i Per
lefde anklagelsen upp hvar gång, han stod inför henne.
Också låg i hennes ögon liksom en hunger efter
ömhet och en bön om förlåtelse, som sist af allt
skulle vågat sig fram öfver läpparna.
Att den bredaxlade, viljestarke mannen
framför henne var samme pojkvask som en gång hängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
