Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla de många och granna ord, Bengt haft på
tungan, fröso också inne i känslan af att han stod
inför en helt annan man än den, i hvilken han tyckt
sig se spegelbilden af sitt eget sorglösa jag.
En sanning var också, att Rolf kom till sitt
nya arbetsfält lika full af goda föresatser som fattig
på glädje och förhoppningar.
Hvarför han antagit just den platsen, när andra
möjligheter stått honom till buds, visste han inte.
Kanske därför, att han innerst var en botgörare,
för hvilken det svåraste arbetet — det som var
liktydigt med röjandet af obruten mark — var det
mest eftersträfvansvärda? Eller därför, att han
drif-vits därtill af den oförklarliga makt, som stundom
tvingar människan fram mot det oundgåeliga, henne
förelagda målet? Omöjligt var ju inte heller, att
mer än ett, af hvad Bengt berättat om fiskläget
därute bland skären, omedvetet stannat kvar i minnet
och liksom dragit honom dit.
Hans blickar irrade från de många
karaktäristiska ansiktena på bryggan upp till läget, hvilket
syntes honom så trist och hopträngdt, att det
verkade beklämmande.
Inte blef han stort gladare af att se på hafvet,
hvilket visade samma stränga uppsyn, som han
mindes sedan långt tillbaka, men som han
betraktade med andra ögon. Inte som något han fruktade
och ännu mindre som något han skulle komma att
hålla af, utan som en del af det myckna han hade
att möta och öfvervinna och måste stålsätta sig mot.
9. — Ledfyrar. 129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
