Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det handslag, han gaf Bengt, var hjärtligt
me-nadt, och när han mötte hans ögon, ur hvilka
till-gifvenheten lyste fram, blef han lättare till sinnes.
»Det finns ändock en människa, hvilkens lif
jag med all säkerhet vet mig ha räddat,» tänkte han.
Att han aldrig tröstat sig med den tanken under
den tid af tvifvel och själfplågeri han genomlefvat,
syntes honom i denna stund ofattligt.
Han smålog ofrivilligt vid minnet af en frostig
vinterdag, då han gått arm i arm med en ung
kvinna och känt sig så segerviss och jublande lycklig
som aldrig förr.
Leendet dog bort lika hastigt som det kommit,
men hade dock låtit de omkringstående ana, att den
nye läkaren kunde vara både sträng och god.
När han lämnade bryggan, lyfte han på mössan,
och då hälsningen besvarades, knöts den första maskan
af samhörighetskänsla mellan hjälpsökande och
hjälpare.
Rolf hade inte gått många steg, då Bengt
tvär-stannade.
»Där ligger de satans bögget, ja talte om.»
»Hvilket?»
»Bror mins, kan veta.»
»Jaså, ja! Murningen ä gjord ändå?»
»Ä la de! Men nu står de där igen tebommadt
å öde — å får la stå så.»
Samma skadeglädje, Rolf sett en gång förut i
Bengts ögon, trädde fram ännu ohöljdare.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
