Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långsamt och högtidligt gingo de med något
tungsamt öfver sig. Kvinnorna med psalmbok i
händerna, svarta hufvuddukar och schalar och
kläd-ningen så högt uppskörtad, att den hvita
underkjolen kom till sin fulla rätt. Männen allvarliga de
också, valkande på tobaksbussen, och ungdomen i
gladare färger, hviskande och fnittrande sins emellan.
Det var också något att tala om denna söndag,
då det skulle bli kyrkvigsel före mässan och
flaggades från både hustak och båtar.
Klockorna manade allt ifrigare och nu kom
brudföljet — långsamt och högtidligt det också.
Per i första ledet tillsammans med Moran, hvilken
riggat upp sig, så godt hon kunnat, och såg både
präktig och outgrundlig ut, och därefter Elin med
den småväxta mostern bredvid sig.
Det gick en hviskning och ett mummel af
ogillande genom kyrkfolkets leder, då de sågo bruden
komma med slöjan böljande öfver det utslagna håret,
ty inte var det skick och sed, inte, att ha det
hängande efter konfirmationsdagen.
Elin fick uppbära mycket klander, och det hade
hon väntat sig.
Men hur skulle hon kunnat säga nej, då Per
bad, liksom för lifvet, att hon skulle ha sitt hår
just så, och hon visste med sig, hur litet hon hade
att gifva i gengäld för det öfvermått af kärlek, han
hade att skänka.
Och nu gick hon framåtlutad med en pinande
känsla af, att håret tryckte ned hufvudet, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
