Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktao, att den guldsirade psalmboken och
blombuketten, hon bar på, skulle falla ur de skälfvande
händerna.
Strax efter henne kom Bengt såsom närmaste
släktingen.
»Han ä onykter igen och ser ut, så han kan
skrämma folk,» tänkte mer än en som såg honom.
Elin hade önskat, att Per och hon gått hem
till prästen och låtit viga sig, som bruket egentligen
var, men det ville han ej höra talas om.
För sjömannen, om för någon, är kyrkan ett
heligt rum och en hållpunkt, dit tankarna ofta söka
sig från den farlighetsfyllda vattenöknen omkring
honom, där döden tyckes närmare än annorstädes.
Och för Per var kyrkan ej endast detta utan också
den plats, där han fångat in Elins bild uti sitt
hjärta.
Folket strömmade in och tog plats. Brudföljet
och de förmögnare eller förstkommande närmare
altaret, de öfriga »akter i kyrkan», så långt
utrymmet medgaf.
Utvändigt var det lilla templet, hvilket låg
inkiladt mellan tvenne skyddande klippväggar,
hvit-måladt med brunt listverk och bruna fönsterfoder,
men innantill helhvitt och så godt som prydnadslöst
med undantag af altartaflan — ett klumpigt försök
att framställa Jesus gående på vattnet — de enkla
ljuskronorna och det fullriggade skeppet, hvilket
hängde ner från takets midt.
Per och Elin stodo framme vid altaret. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
