Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställe... menar ja? De skulle inte vara värst svårt
å rekommendera den saken.»
»I ditt ställe — föt att du skulle få cedera?
Nej, så fan ta mej, om ja de vell!»
Det var eljes så, att Bengt under de sista
dagarnas vågsamma seglatser inte tänkt på stort annat
än att ge sig till sjös på fullt allvar — han som Per.
Men låta brodern stanna hemma, när det varit
hans enda tröst, att denne skulle bort han också
och slitas liksom med våld från sin nyvunna lycka
— byta med honom? Nej, det hade han ingen
lust till.
I denna stund flydde hvarje tanke på att draga
bort sin kos.
Verkligt menadt hade det väl inte heller varit,
ty ännu aldrig hade han mäktat fullfölja ett fattadt
beslut. Men i ett nu syntes det honom så omöjligt
att lämna läget, där hvarje ansikte var honom
bekant, hvarje stuga och klipphäll kär, att han inte
fattade, att han kunnat tänka något ditåt.
»De vore bäst för oss alla,» bad Per.
.»Sköt du ditt, så sköter ja mitt. Som en ställt
för sej har en ’et — de kan göra dej godt å få lära.»
Hans ögon lyste af skadeglädje.
»De ä inte bara för mi skull, ja ber.»
»Kvettar mej lika för hvems de ä! Bengt
skrattade till. »Ä ho blefven så kär i dej då? Låt
mej få plass! Annars sker här e olöcka. Ja
ansvarar inte för mig själf.»
Han trängde sig fram och knuffade till brodern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
