Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omildt nog, men denne tycktes ej lägga märke
därtill, och ställde sig ånyo i vägen.
»Ä de ditt sista ord de, att du inte vell?»
»Ja — om ja så ska dö på’t.»
Han knöt händerna, så att naglarna hvitnade,
och blef skrämmande vild i ögonen. »Å gå nu hem
te henner, som du stulit ifrå mej.»
»De vet du att ja inte har gjort.»
»Hvarför har du kommit som en tjuf då, mens
ja har vart borte, å inte varskot nån,» hväste han
fram mellan de skälfvande läpparna.
»Kan vi passa våra tider, vi, nån å oss? Å
brukar en varsko folk, när en går i friareärenden.
De värsta du kan sia om mej ä, att ja har tatt opp,
hva du har kastat bort.»
»Hade du inte trängt dej imella, skulle ingen
ann gjort’et.»
»Å du hade fått rogat dej mä så många töser
du vellat, mens ho geck där å vessna bort. De ä
ho för go te.»
Det kom ett mildare uttryck i Bengts ögon,
och han fann intet svar, ty detsamma hade han både
tänkt och känt.
»Vell du lofva mej nåt annt då,» återtog Per.
»Ja lofvar ingenting. För en kan inte hålla’t,
de vet ja förut.»
Aldrig förr än i denna stund hade Per känt
bitterheten af att Bengt inte var hans bror hvarken
till hjärtelaget eller genom blodsbandets okränkta rätt.
»Ja velie bara — bara — be dig ve allt hva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
