Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig alldeles inpå lifvet, innan de togo sig för att
dyka eller springa på vattnet i onödig skuggrädsla.
Och Rolf såg och såg, medan Kransen pratade
så godt som i ett kör.
»De ä annt de å sejla så häringa på plasir, di
kallar, än å sträfva sej fram i hva vär som helst,»
böljade han.
»Det har jag också fått erfara.»
»Sant nock, men ingen har’et i allt fall så
sträfsamt å beschvälit som feskarn, för iblann ä de
akkerat som vore hafsens djupa magasin rent stängda,
eller som hade en tappat nöcklarna te dom.
Feske-krogen de ä en dåli fökrog de, ska sia. Å ändå ä
en gla bara en får ha dona i behåll, för blir di borta
— som ofta sker — står nöd för dörren.»
Många seglare voro inom synhåll, både till hafs
och inomskärs, och Rolf hade sin glädje af att följa
dem med ögonen. Det var också länge sedan en
sådan lyckokänsla eller lifsberusning, som den han
nu erfor, genomströmmat hans varelse och lyft
honom öfver hvardagskänslornas nivå.
»Krig ä de på lannbacken, de vet en la, men
mer pä vannt — alltibopa för bröföa, förstår sej,»
fortfor Kransen.
»Det är nog så,» inföll Rolf, hvilken tyckte sig
böra säga något.
»Men de kan bli för möt, ska sia, å rekti
ut-döing på feska, som dom går an trawlare å såna
däringa. Å hur har en’et sen? Hvar har vi nu
silla?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
