Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI.
en våren, då Hedvig fällde sitt domslut öfver
Rolf, hade hon varit nära att duka under af
sorg, förtviflan, ånger och ovisshet. Ty inte
förr hade dörren slutit sig emellan dem, än hon
började taga honom i försvar och tvifla på sig själf.
Men hon hade varit för länge sjuk för att inte
frukta sjukbädden mer än allt annat och hållit lifvet
för kärt för att kunna låta det gå sig ur händerna*
Hon skulle inte glida tillbaka i sitt elände, för så
vidt gudomlig nåd och egen kraft kunde hålla henne
uppe, det sade hon sig, medan tankarna kretsade
kring honom, som hon trodde sig ha sårat till döds,
och det sade hon sig, när modlösheten kom henne
att släppa sin gärning för att taga fatt och återigen
släppa den.
Den första tiden hade Marjas giftermål tvungit
henne att glömma sig själf, och när det var öfver,
omsorgen om den stackars förtviflade änkan, för hvilken
det gestaltat sig långt bättre än väntadt var.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
