Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till den obetydliga pensionen hade nämligen
af okänd gifvare lagts en ansenlig penningegåfva,
som satte henne i stånd att öppna en hvitvaruhandel.
Det var, som hade Hedvig satt upp affären för
egen räkning, så intresserad var hon och rädd om
dessa penningar, hvilka hon hållit i sin hand och
betraktat med sä ömma ögon, som hade de varit en
kärleksfull hälsning till henne själf.
När sommaren kom, stod hon där med uttömda
krafter, sjuk till själ och kropp, men fast besluten
att rädda sig medan tid var.
Att Soltången inte räckte till att föra henne
framåt som förut, förstod hon mer än väl, liksom
att fullkomlig stillhet och nya intryck var hvad hon
behöfde.
Detta och ännu mera fick hon på ett
högfjälls-sanatorium i Norge, där den storslagna naturen
påminde om hafvet, på samma gång den var liksom
raka motsatsen till den evigt växlande oron ute på
dess vidder.
Glada, lefnadsfriska människor, fyllda af tidens
och dagens frågor fann hon också och bland dem
en ung begåfvad norska, till hvilken hon kände sig
särskildt dragen.
Rolfs ord om, att hon endast kände lifvet och
människorna genom böcker och kammarluftsintryck,
hade aldrig gått ur hennes minne, och när hennes
norska väninna for utrikes för att ägna sig åt
målning, följde hon med.
Och hon såg och hörde! Såg naturens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
