Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX.
oran talade för sig själf mer än någonsin,
antingen hon höll till i potatislandet eller
inne i stugan, och rösten hade fått en hård,
förbitrad klang.
»Be mej ta vara på na? Ställa mej i ansvar
å klammeri mä vår Herre, som ja har så möt otalt
mä ändå,» jämrade hon sig. »Å så le som ja ä åt
na. Inte velie ja Bengt skulle hatt na — inte på
nåt vis. Men att Per tog na ifrå honom, kan ja
inte fördra — inte i evihet. (rår han inte där å
ser rent hängfårdi ut å sölar sej i fölla, som
manfolk gör när de bär dom emot. Tvi såna stackare!
Å så russelsam som han har blet! Å inte sättar
han, hva ja säjer. Per ä utå en ann sort, han. Men
såna öga han satte i mej. De ä som hade ja dom
ätter mej, hvar ja går å står. Å hva vell en göra?
Vore de inte rättvist te å få fre på gamla dar, kan
töcka?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
