Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon, och på hvad han skulle lida och känna därute
på den stora vattenöknen.
Men hvart tankarna gingo, återvände de alltid
till Bengt — till hennes kärleks och hennes synds
barn — hvilkens sorg och glädje blifvit liksom en
del af henne själf.
»Att han inte ä som han skulle, hvarskeniett
eller annt, de vet en la,» sade hon sig. »Men hur
många ä nu de? Skulle en baraste hålla å dom,
som ä utan vank å lyte, ble de inte många te å
hålla å, ska sia. Å hva ska en göra, annt än å
tröka och hoppas på bättring? De ä i alle fall
från honom faliheta kommer,» sade hon sig också
och begynte vakta på hans görande och låtande.
Men hvilka vägar hon tog, alltid drogs hon af
en tvingande makt till den hvitmålade byggnaden
nere vid hafsstranden, där Elin lefde så godt som
utan skydd.
Men var Bengt till sjös, höll hon sig inomhus
och kokade sin potatis och sitt kaffe dagarna i ända
som förut.
Också Elin lefde i ofrid med sig själf och
bleknade af mer och mer.
Moran såg det, när hon hade henne framfor
sina ögon, och när hon visade sig for hennes inre
syn, och allt hårdare stod striden inom det gamla
hjärtat.
»Ja kan inte li na,» mumlade hon gång på
gång, liksom for att öfvertyga sig själf att så var.
»Men ljus å grann ä ho — som ja själf en gång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
