Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å inte vell ja ha på mitt samvete, att de går na
illa, inte.»
Hon blef allt ifrigare att bevaka Bengt och allt
oroligare for Elins skull.
»Ho skulle ha en mor nu, skulle ho,» sade
hon sig. »För de ä inte säkert, att barna behöfver
hjälp å omvårdnad bara när di ä små, inte. Di
kan behöfva’t möt bätter sen, när di står midt oppe
i all lifsens farlihet.»
Och hon lagade så att hon mötte Elin då och
då och kunde säga henne ett vänligt ord.
»Har du hört nåt från Per,» var den stående
frågan.
Och alltid hade Elin haft penningebref eller
kärleksfulla ord och hälsningar.
»De ble mi död, om ho skulle råka i olöcka,»
sade moran sig allt oftare, där hon stod och såg
tillbaka efter den unga kvinnan, hvilken rent af
förvandlades under hennes ögon och blef till det finaste,
skäraste hon sett.
»Ett sånt hår,» mumlade hon. »Har en sett
nåt grannare? Å kinder som äppelblommer.»
Mer än en gång fick moran också läsa eller
höra hvad Per skref, och aldrig hade hon tänkt, att
någon kunde skrifva så. Ty inte fanns där ett ord,
som sårade, eller så mycket som skymten af ett
tvifvel, bara ömhet, tillit och skälfvande längtan.
»Såna bref får en vara rädd om, du, å stö sej
ve, som ve Guds ord,» sade hon uppmuntrande.
Men när Per fått veta, att Elin skulle skänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
