Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te rätta.» — »Ja, de va den gången de! Än värre
va de la när dom kuttrana, Helena å Fritiof, ble
borte mä man å allt.» — »De ä länger sen.» —
»Tie år.» — »Nej, tolf mest. De ska ja la veta,
som meste min gobbe. När prästen kom å skulle
bere mej å be mej va tåli å gla i Gud, å allt sånt,
va de nära på att ja hade kört ut en, så ifrå mej
va ja.» — »Å många mä dej. Ja, hva annt va de
än sorg öfver hela läjet — å fattidom mä.» — »Å
som de lästes öfver dom ätter gudstjänsta.» — »Ja...
å alla namna ble räknade opp på dom, som lå
där nere i djupet, å de geck liksom ett endaste
jämmerrop genom hela körka, å prästen gråt, han
mä...»
Det fanns ett outtömligt förråd på sådana
sorgliga historier, hvilka legat glömda och begrafna
under dagens id och stormfria tider, men döko
upp genom generationer hvaije gång, ofård hotade,
som nu.
Stella seglade under tiden innanför den
naturliga vågbrytare, klipporna rest mellan haf och land,
och dess breda bog hade ej svårt att klyfva eller
undgå sjöarna, hvilka reste sig allt högre.
Rolf hade tagit plats i styrluckan, där han
tyckte sig tryggare än annorstädes och kunde
liksom taga del i båtens manövrering.
Hvart han såg — i lä som lovart — skymtade
skär och båar, mellan hvilka båten skulle fram. Och
inga andra ljuspunkter att fasta ögat vid fanns där än
lyktan framme i förstäfven, där Bengt höll utkik, vatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
