Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nets fosforglans och ledfyrarna i Qärran, utan hvilka
ingen, som ej ville vara sin egen baneman, vågat sig ut.
Något större och mäktigare hade Rolf aldrig
sett. Och inte hört heller, ty ur denna vindens
och vågornas kämpalek höjde sig ett härskri af så
vreda, befallande, hemska och klagande röster, att
det ej har sin like på jorden.
I denna stund tyckte han sig förstå hvad hafvet
var — och hvad det liknade. Hvad annat väl än
lifvet själft. Ty voro ej båda underkastade samma
växling af ljus och mörker, storm och stiltje?
Liknade ej båda en stiglös stig, öfver hvilken solskenet
kunde glittra och leka i bedårande glans, för att
helt plötsligt förjagas af hopplöst, skräckinjagande
mörker? Ströko ej fasansfulla stormar fram öfver
båda, ryckande med sig hopp, mod, kärlekslycka,
och allt hvad ljust och fagert var? Ägde ej båda
djup, som ingen lodat, gräsligheter, som kunde
vett-skrämma, dolda skatter, som ej läto sig värdesättas,
skönhet, som böjde knän till tacksamhet och lyfte
själar upp till Gud? Voro ej båda ämnade att
återspegla himlen? Och sjödo ej båda af samma
rastlösa oro, samma längtan att låta de stolta böljorna
ila mot en annan strand — och finna ro?
Och för seglaren på världshafven, liksom på
tidsoceanen gäller det att komma fram — hvad
striden än kostar. Fram för att nå resans mål.
Fram för att taga del af lifvets härlighet — eller
gå under! Fram för att göra det till en välsignelse
eller förbannelse för sig och andra.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
