Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan hans tankar och hela varelse varit fjärran
från stundens ångest, ansvar och fara, hade det blifvit
oro i båten och männen börjat rådslå med hvarandra.
Varggapet hade öppnat sig, och hafsvågorna
rullade in utan att låta hejda sig.
Besättningsmännen kände sin farled, sina prickar,
klabbar och skär för väl för att ej veta, att just nu
skulle kursen ändras, just nu gällde det!
Men i stället för att handla stodo de rådvilla
och lamslagna, ty af de båda ledfyrarna — den
högre och den lägre — hvilka skulle vara så öfverens,
att ljuset från båda träffade samma linje, syntes
endast den förstnämnda.
Orätt kurs således!
Bolf förstod inte rätt hvad det gällde och
lyssnade dessutom på Nils Rörberg, hvilken talade utan
afbrott.
»De hällar inte på... Å nej! Å nej! De går
nock? Har la sett värre? Stöggt i alle fall! Å så
att ho, Mora, sett de däringa skenet... Ä inte godt
veta hva vår Herre tänker? Skulle inte vella gå
ifrå hustru mi å tösa änna nu... Å skulle de så
råka te å bli en pojk den här gången? Oj, oj, oj!
Men de går la? De reder sej la? Å ja! Å ja!»
»Hvad säger Nils? Hvem talar han vid?»
»Mysélfi» kom svaret som frän en, den där
ej vill bli störd.
Nils var rädd. Det var sig själf, han intalade
mod. Rolf förstod det lika väl som att farans stund
var inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
