Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rolfs blickar föllo plötsligt på Nils Rörberg,
hvilken stod bredvid honom med spejande ögon och
hopknipna läppar, orörlig som en bildstod.
Hvad tänkte han? Hvad tänkte de alla, dessa
väderbitna bepröfvade män, som så ofta sett faran
i ögonen?
Att deras stund var kommen kanske? Att
styrelsen däruppe, som har allt i sin hand och ej låter
det ringaste pruta med sig, var i fård med att utöfva
sin makt och stäcka vandringsloppet.
Rolf rätade på sig, medan ögonen lyste af den
hänförelsens eld och trosvisshet, som kan fylla
människosjälen så till brädden, att den lyftes öfver
döds-nöd och fasa.
»Nej! Gå under skola vi inte! Inte på den
här fården! Inte när jag är med,» jublade det
inom honom. »Herren är inte sådan. Han leker
inte med oss människor i grymhet. Han hugsvalar.
Och har han iskänkt min lyckobägare, rycker han
den ej från mina läppar, utan låter mig smaka den.»
Bruset och dånet rundt om blefvo plötsligt till
musik, och liksom från en osynlig kör tonade inom
och utom honom den hoppets sång, han först nu
vågade tro pä:
»Du kommer, du kommer!
Du kommer i din Elskers Favn
og bygger der og bor.
Saa kjender Sjælen intet Savn,
saa kjender Glæden intet navn,
og Laeben intet ord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
