Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faran var ej öfver, men vägen läg klar, och det
. var hafvet och ej lurande klippgrund och
under-vattensskär, man hade att frukta.
Så, nied ens, blefvo brus och dån liksom efter,
medan båten löpte om en udde och in i Solrännan,
där ljusen från de många byggnaderna blaffade och
bröto sig i det upprörda vattnet nedanför.
»De gör ingen dej ätter,» sadé Nils och tryckte
Bengts hand.
»Strunt,» svarade denne. »Hva en kan den
ena dan, kan en inte den andra.»
»Kanske de,» medgaf Nils. »Men värre
segla-tion ha ja inte vart mä om. Å inte skäms ja te å
sia, att rädsla kröp som kalla kåra ätter ryggen.
När fyrana strejka, kan inte fan själf re sej.»
Ute på klipphällen under Elins fönster stod
Bengt, genomvåt som han var, och lyssnade till
järamerropen innifrån, hvilka trängde ut i
nattmörkret, blandande sig med stormens och hafvets
vredgade röster.
Då och då sköljde en våg ända upp mot
stenfoten, men han märkte det lika litet, som att vinden
var genomträngande kall och att svettdropparna
trängde fram på panna och läppar.
För hvarje klagoskri vred han sig i ångest.
Men ännu mera förtviflad blef han, när det var tyst
därinne, och det kom för honom, att döden ändat
hennes kamp, och att han själf var medskyldig
däruti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
