Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kunde inte samla sina tankar, men så
mycket visste han, att hvad han hitintills lidit för
hennes skull var ett intet mot hvad han genomgick
vid att stå utanför hennes dörr utan rättighet att
komma innanför.
Ett visste han också: att hvad sällhet hon än
kunnat bjuda honom, hvilka kärleksbevis hon velat
skänka, hvad glädje han fått njuta i hennes närhet,
skulle han kastat bort alltsammans mot rättigheten
att nu — i lidandets stund — fara med handen
öfver hennes hår, hålla hennes hand i sin, fukta
hennes läppar, eller säga henne ett uppmuntrande ord.
På en gång fattades han af en oresonlig vrede
mot brodern.
»Hvarför vaktar han inte si skatt bätter?
Hvarför ä han inte här å tar sin del i lidanne å ångest,»
frågade han sig.
Ett nytt skri afbröt hans tankegång och kom
honom att krympa samman som för en kroppslig
smärta.
Framtiden bekymrade honom ej längre, och ej
heller hvad han haft eller hade att genomgå. Allt
samlade sig i en önskan, att hennes lidande måtte
få ett slut — vore det så för alltid.
Då trängde ett annat skri ut i mörkret. Det
klagoskri, hvarmed hvarje människovarelse hälsar
sitt inträde i lifvet, och vid ljudet däraf störtade
han på knä med händerna för ögonen i krampaktig,
lindrande gråt.
När han reste sig upp, så underligt svag som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
