Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han aldrig förr känt sig, men så underligt lätt om
hjärtat också, stod Rolf bredvid honom.
»Vi ha gjort ett godt arbete vi två,» sade han
och räckte fram handen.
»Lefver ho?»
»Ja visst! Och gossen också.»
»Å kommer te å lefva?»
»Det är ingen anledning tro annat.»
»Då ger ja mej å mä ens. För hva en kan
göra den ena stunna, kan en inte göra den andra.
Å tack för både mej å henner nu.»
Då Bengt hunnit några steg framåt vände han om.
»Säj na bara di ordena, när ho orkar höra’t,
att Bengt ä henneses bror nu för hela lifvet — å
Pers mä — å att derases lilla barn ä honom lika
helit som en Guds ängel.»
Ännu en gång var han på väg att gå och kom
tillbaka.
»Säj de mä, att ja söker opp bror min för å
gå i hanses ställe å skicka hem en, å... å... att
ja inte ä förtviflat länger, eller kommer å bli’t. För
å vara löckli här i värla betyder inte så möt — de
har ja lärt i natt — som å göra hva som ä rätt.»
Nu gick han på fullt allvar.
Ute på stentrappan stod Moran som en mörk
punkt i själfva mörkret, men öfver det vissna
ansiktet och de knäppta händerna kastade ljusskenet
inifrån stugan ett rödaktigt skimmer.
»Nu kan du låta mej gå, Herre,» sade hon,
»för nu ä ja inte rädd för dig länger.»
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
