Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
107
som av stelnade tårar. Det föreföll som om deras
ljus utifrån var riktat in mot några själens botten-
lösa djup. Vad han fick lida för dessa sina ögon
av förste älskarn, vars egna voro små, vattenblå
och uttryckslösa!
— Vad skall ett sådant där nöt med de ögonen?
brukade han säga. Tänk om en ann hade såna
— då ...
Det där »då» uttalades med en svärmisk blink-
ning och betydde en oändlighet.
Trots allt hade Franek nu i nära tjugu år troget
hållit fast vid detta samma sällskap. Han hade fäst
sig vid alla som för någon tid tillhört det och sär-
skilt vid direktören, hos vars far. han börjat sin
konstnärsbana — kanske med drömmar om ära,
om att få spela Hamlet och Lear. Kanske. Det var
så längesedan. Då någon novis frågade honom,
svarade han att han inte mindes när han börjat.
Så djupt hade han jordat det förgångna med
dess drömmar och förhoppningar att han ibland
sannerligen inte visste om det någonsin existerat.
Han var nöjd med sin lott; han väntade ingenting,
åstundade ingenting. Han tog dagen som den kom,
år ut och år in. Till sist skulle ridån gå ned, och
slut utan bisseringar, som han en gång utlät sig.
För resten var han tystlåten, tyckte inte om att
orda. Vad skulle han ha ordat om? Inte heller lyss-
nade han till andras prat. Vad angick honom allt-
ihop? Hade han arbete, så utförde han det utan
att befatta sig med några funderingar; hade han
inte arbete, gick han med sufflören Zmarzlak till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
