Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
för scenen. Den vaknade äregirigheten hjälpte till
att övervinna den inrotade apatien.
— Jag skall, jag skall skriva! sade han sig själv.
Han visste bara inte hur han skulle börja. Hän
svettades av ansträngning, han slungade alltihop —
och började igen, på samma vis. Han var förintad
av det oerhörda han ville, och samtidigt fick han
jättekrafter under viljans pressning. Envisheten be-
segrade olusten som känslan av vanmakt fram-
kallade. På så sätt gingo ett par veckor under be-
ständiga brottningar med den fruktansvärda upp-
giften att ge form åt idéerna. Han började, men rev
genast sönder. Den början var från den pjäsen —
den från en annan. Genom att han lyssnat mellan
kulisserna kunde han så många teaterstycken nästan
utantill att han omedvetet skrev ned repliker han
mindes. Då han sedan läste igenom det skrivna,
fann han till sin förödmjukelse att det inte var
hans tankar. Han ville inte imitera. Under dessa
två veckor blev han än gulare i hyn och än skrump-
nare, pannan fårades av djupa veck och ögonen
hade ett hos honom aldrig förr skådat uttryck av
grubbel.
Till sist blev han så förbi att han knappt orkade
gå, ty han varken sov ordentligt eller åt. Åt gjorde
han för resten aldrig så mycket som han behövde.
Den nervösa överretningen gjorde honom än
tystare, än slöare och okänsligare för allt yttre.
Den storm som rasade i hans inre, den eld söm
förtärde honom steg inte till ytan. Med våld hållen-
nere i själens innersta förbrände den honom lång-
9. — R e y m o n t, De lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
