Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lyckliga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ensam, alldeles ensam. Han började gå av och an
i rummet för att bli herre över sina känslor, men
hans hjärta var så bräddat med frätande tårar att
han nästan stönande grep sig för bröstet, ty det
kändes som om det skulle sprängas av snyftningar.
Inte för ett ögonblick släppte kvalen, han blev
alldeles ifrån sig.
Kolen slocknade i kakelugnen, kvällsmörkret fyllde
rummet som med smaragdstoft, genom det lilla
fönstret skymtade det vida, frusna vinterlandskapet,
stumt och orörligt.
— Ensam, alldeles ensam i världen, hemlös som
en hund. Det är då... det är då ett helvete...
skrek han nästan högt, och han greps av en sådan
gränslös förtvivlan, en sådan hemsk tomhetskänsla,
att han kastade sig ner på sängen och brast i
hejdlös gråt, den vuxne mannens gråt som sliter hjärtat
i stycken, bränner och förbränner.
Runtomkring var det tyst och grått, endast den
spasmodiska gråten skar luften likt en blodig egg.
— Herrn! viskade Wawrzon sakta.
Kubicki reste sig från bädden och stirrade stelt
på chlopen.
— Kanske herrn skulle vilja komma in till oss nu
på julafton? Gumman har gjort i ordning lite
julmat, och herrn är väl så snäll och håller till godo
— det är väl alltid bättre att ha sällskap, om. så
bara med chloper, än att vara ensam...
— Jaså... ja... tack... tack... mer fick han
inte fram för rörelse.
Vad de är hyggliga, vad de är snälla, tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
