Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lyckliga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han innerligt tacksam och följde efter till andra
stugändan.
Marcysia stod utanför förstubron och tittade efter
första stjärnan. Så stilla det var... Lätta
molnslöjor över den klara himlen, vitgrå rymden ändlöst
vid. Från stugans fönster stod ett klart ljussken,
ibland gnisslade en brunnssvängel, snön knarrade
under fotsteg, det hördes en köldknäpp i en
taklist eller en staketribba, sedan åter samma stora,
lisande stillhet. Å vad här var skönt och fritt och
lugnt!
— Stjärnorna är redan framme, viskade Marcysia
och gick in.
Wawrzon räckte fram tallriken med oblater till
Kubicki. De bröto det signade brödet, alla
omfamnade varann, from glädje lyste ur alla ögon.
Havrekärven stod i sin vrå, och på den vita
bordduken satte Wawrzonowa fram ett fat potatis
och en skål rödbetssoppa. Barnen höllo sig
stillsamma, alla ansikten hade ett andaktsfullt,
högtidligt uttryck. Efter potatisen och soppan bjöd
Marcysia sill stekt i olja, svamp och kål, sedan
köttbullar i vallmosås och till sist munkar också i
olja, ty bondfolket använder ej flott och smör på
julafton. Alla åto med frisk aptit utom Kubicki, som
var för upprörd för att kunna äta.
— Var så god, var så god, trugade Wawrzon,
det är skamligt för oss, om det är något kvar på
tallriken.
— Vi har ingen herrskapsmat, men vi bjuder av
gott hjärta, lade hustrun till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
