Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bliga och bida Guds förbarmande. Vreden började
sjuda i honom.
Han kastade en tapp hö till hästen, i detsamma
började marken darra och en fruktansvärd skräll
satte luften i skakning.
— Tyska lärkorna! mumlade han hatfullt och
sprang ut för att se var bomben hade slagit ner.
En pelare av jord sköt just upp i skogsbrynet.
— I min havre! Jag vånnar fan tog er med hull
och hår! svor han.
Det var nu ljusan dag, och som vanligt i
soluppgången började lärksången klinga över fälten. Me|n
den förstummades tvärt, ty nu stämde kanonerna
upp sin morgonpsalm. Skogen föll in med
brakande ekon och gevärssmatter ackompanjerade.
Koziol ryckte otåligt på axlarna och gick ner i byn.
Den låg också i ruiner, bränd och sönderskjuten,
och gjorde intryck av en kyrkogård. Av dess
hundratal stugor stod ett tiotal kvar, men också de med
sönderskjutna skorstenar och väggar som såll. Av
de väldiga, urgamla popplarna utefter vägen
återstodo endast stammarna, som ängsligt sträckte sig
mot himlen. Kyrkan, som stod på en kulle mitt i
byn, var en enda hög av grus och murstycken.
Gudstjänsterna ägde rum under ruinhögen, i de djupa
valv där förr i världen adelsherrskapen hade
bisatts. Prästgården var likaledes sönderskjuten och
prästen bodde i källaren. Den olyckliga byn hade
inte blivit besparad någon av krigets rysligheter,
varken kulor eller brand eller plundringar hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
