Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle stått i och plöjt till kvällen. Ja, Herregud,
så det hade gått med dem!
Han gick och plöjde femte tegen, då en officer
kom sättande och skrek:
— Karl, är du från vettet? Ge dig av, annars är
du dödens...
— Asch... det är väl inte på mig de skjuter.
Den som är rädd kan ta till benen, men jag har
brått med min åker. Det här är min mark, lade
han till med eftertryck.
Och han fortsatte att plöja utan att fråga efter
de allt tätare salvorna och det vilda stridslarmet
på andra sidan skogen. Han slöt inte arbetet förrän
tiden var inne.
Dagen därefter uppenbarade sig än ett par plogar
på fälten, och Jozefowa, vars karl hade blivit
utskriven, körde gödsel till potatisåkern.
— Det var mig ett duktigt kvinnfolk, berömde
henne Koziol, och högarna lägger hon minsann
efter ordning. Andra de duger bara till att jämra
och lipa.
Just som han skulle sluta för dagen kom Tereska
rusande och gallskrek:
— Hör ni ni, Sikora har strukit med med bå’ häst
och plog!
— Herren skänke honom evig frid! mumlade han
och torkade sin svettiga panna. Vad Herren Jesus
har bestämt åt en det undgår en inte. Ssss, raska
på, Jasiek, vi måste plöja slut.
Nästa dag i gryningen gick han åter ut på åkern,
och andra gingo ock, uppmuntrade av hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
