Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föredöme. Snart vimlade det av folk ute på fälten, mitt
bland krevadernas flammor och rök och oavlåtligt
smattrande och visslande projektiler. Den ene och
den andre sköt rygg, korsade sig och läste sin bön,
ibland hukade någon förskräckt sig ner, då en
kula kom vinande utefter marken, men ingen tog
till flykten.
Andra dagen släpades gamla Marcinowa från
åkern svårt sårad, samma dag fick Nawrocki ena
benet avskjutet och Koziaras pojke blev sliten i
stycken. Men än sen? Det avskräckte inte de
återstående.
Visst tilltog den tysta gråten i nattens mörker,
visst uppsände de drabbade familjerna en kvidan
bittrare än någonsin därnere i den
sammanstörtade kyrkans valv — men alla de andra, karlar,
kvinnor, flickor och pojkar, gåvo sig oförfärat ut
i arbete.
Föll någon, lästes en bön över honom, men de
återstående stodo troget kvar i ledet, likt soldater
i strid för en helig sak.
Marken befallde, och sin plikt likmätigt
hörsammade de.
Deras plikt var att offra denna mark sin sista
blodsdroppe och sitt sista andetag, och med lugn
undergivenhet bragte de offret.
Hans vördighet varnade dem i sin välvilja och
sökte hålla dem tillbaka.
— Inte nog med att ni blir dödade, ni har inte
ens något för ert arbete, de trampar ner och
ödelägger alltihop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
