Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan dödssynd fördristade sig ingen. De
återvände till byn, till stugorna, där det nu inte hördes
annat än gråt, snyftningar och klagan och var en
oreda över all beskrivning. Man visste inte vad man
skulle göra, och folk var halvt från vettet av
förskräckelse. Vagnarna rullades ut, somliga av
kvinnorna packade ihop sängkläder och kistor, andra
jagade hönsen. Karlarna sutto på trösklarna i dyster
resignation.
Strax efter mässan kom prästen skyndande. Han
uppmuntrade och styrkte så gott han förmådde, men
överväldigad av den allmänna förtvivlan brast också
han i gråt. Kosackerna hade nämligen redan kommit
tillbaka, åtföljda av en truppavdelning med speciell
uppgift att förstöra åkerväxten och försedd med
vältar, harvar och hackor.
Officern, som fann att hans order inte var
verkställd, hotade chloperna med nagajkan och gav
truppen tecken att börja förstörelseverket. Den for
fram över säden som en förintande hagelby.
Byn kved som inför yttersta dagens domarstol.
Kvinnorna vrålade fram förbannelser, hotade,
spottade, och de allra hetsigaste började kasta tillhyggen
på kosackerna.
Blodet svallade upp, förtvivlan, skräck, vrede och
raseri gjorde alla så utom sig att de började skräna
som galningar, hota, förbanna och egga:
— Ge er inte, karlar! Låt’et inte ske! Och med
ens började de bända loss hjul, se sig om efter
liarna, plocka upp sten.
Men officern vakade, han släppte kosackhorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
