Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eldhavet steg skyhögt under brus och brak, och
flammorna fladdrade som blodröda rivna segel.
Michalowa liksom de andra var redo för
uppbrottet. Utanför stugan stod vagnen förspänd med
två hästar. Tereska såg efter kon, som var bunden
baktill, Jasiek skötte tömmarna. Han var förgråten,
uttröttad och kvaltyngd. Stel som ett lik stod han
och stirrade på den brinnande byn. Plötsligt fick
han se en kosack nalkas deras stuga med en
flammande brand, och han överfölls av en så
fruktansvärd, hejdlös förbittring att han ryckte en yxa
ur vagnen, med ett språng var bakom husknuten
och ställde sig på lur i skuggan.
Kosacken tände helt lugnt halmtaket i två av
hörnen och var just på väg till det tredje, då
Jasiek närmade sig honom litet från sidan och
slog honom för pannan med sådan kraft att
yxeggen blev sittande fast. Kosacken föll handlöst utan
att ge ett ljud ifrån sig.
Pojken blev stående rådvill, men i detsamma kom
Tereska springande, och hon släpade den mördade
in i stugan och slog igen dörren, och Jasiek drog
hon med våld tillbaka till vagnen.
I samma nu stod stugan i ljusan låga. Tåget
ryckte framåt. Hela byn jagades ut i landsflykt, ut
till långa lidanden och säker död.
På sidorna redo kosackerna och sågo till att ingen
kom undan.
Natten föll på. Skaran rörde sig långsamt framåt,
och som från en i mörkret framglidande flod steg
ett kviller av klagan och gråt och jämmer utan ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
