Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lidanden och den allsvåldiga döden brast han på
nytt i bittra tårar, och vridande sina händer tiggde
och bad han om förbarmande.
Men mot kvällen, då solen sken fram strålande
och varm och jorden skrudade sig i ett gyllene skir
likt en brud, då all världen blev en enda
jubelhymn över tillvaron, då det uslaste lilla strå stod
som ett livets äretecken, då allt som fanns på
jord, i himmel och luft sjöng sitt solljusa tack och
lov, sprang prästen upp, med ens som förvandlad.
Han skakade sorgerna av sig. Mod fyllde hans
hjärta, tro hans själ. Han rätade upp sig och blev
själv som en strålande sol.
— Jag syndare, att jag kunde tvivla ett enda
ögonblick! han slog sig för sitt bröst. Nej, säger
jag er, utan Guds vilja faller inte ett hår från en
människas huvud! ropade han högt. Han straffar,
men han älskar också. Ty outrannsakliga äro hans
rättfärdighets vägar. Och jag säger er, nya lidanden
och nya olyckor skola komma, den grymme fienden
skall inte lämna sten på sten, inte ett sädeskorn i
visthuset, inte en beta bröd. Endast gråt skall vara
i detta land, förödelse och död. Men förtrösten!
Förbarmandets timme skall komma. Gud överger
oss inte, och genom sina utkorades arm skall han
slå fienden och förjaga honom, slå honom med skam
och fördärv. Och de hemlösa skola återvända till
gårdarna där fäder och förfäder bott, de skola
bygga upp sina förstörda bon på nytt, liksom
fåglarna göra var vår. Nya tider skola komma. Det
onda förgår liksom stormar och rusk förgå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
