Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjukdomar och lidanden förgå. Och människa skall inte
längre resa sig mot människa som en svulten varg.
Rättfärdighet och frid och broderskap skall härska i
världen. Men, säger jag er, i Gud allena är vårt liv,
vår framtid och vår evighet.
Han talade med alltmera brinnande kraft liksom
till molnen färgade av solnedgångsskimret, till
fåglarna som svingade genom de blåa och gyllene
rymderna, till träden som stodo lyssnande utefter
renarna, till säden som mumlade sin kvällsbön, till
solen som sjönk bakom skogen och till Magda, som
häftigt oroad av hans predikan vred litet på huvudet
och dristigt avbröt honom:
— Det är tid att gå hem nu, hans vördighet.
Daggen faller, och det kan bli snuva av...
Han lydde tvärt och vek in på en gångstig som
var upptrampad genom säden och förde till kyrkan.
Hans huvud räckte nätt och jämnt över säden och
han gick där med utsträckta händer och strök
de böjda axen. Han liksom välsignade vart strå,
och från vart strå gick det kraft till honom.
Stigen löpte parallellt med byn men litet ovanför
den, så att under hela vandringen hade han de
alltjämt rykande ruinhögarna för ögonen.
— Tyst som på en kyrkogård, suckade han. Och
var är nu mina stackars barn, var? mumlade han och
blickade bort mot det blånande fjärran.
Franek kom springande emot honom och ropade
redan på långt håll:
— Ers vördighet, fröken från herrgårn sitter och
väntar. Herrgårdsfröken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
