Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vinden af och an från blomstersätet,
hon sträckte nedåt sina sköna armar
för att mig hjelpa upp till sig — ty stängeln
var, som du mins kanske, ovanligt hög.
Men, som det plägar ske i drömmar, just
i detta ögonblick för byttes allt;
ett mellanstånd af medvetslöshet kom,
och när det åter hörde opp, var taflan
en ny, men icke mindre tjusningsfull.
-Jag i en präktig sal befann mig då,
den fagra marmorbilder, speglar, kronor
af glindrande kristall, och fönsterdörrar
till luftiga balkonger, härligt prydde.
Och det var skymning. Solens afskedsblick
nyss gifvit månan tecken till att nalkas:
Igenom öppna fönstren smög en hviskning
från cederskogar, palmer, pomeransträd,
omkring i rummet, i hvars ena hörn
på det af rika mattor höljda golfvet,
två sphinxer af svartglänsande basalt
en rymlig, kostbar hvilosoffa buro.
I henne satt min rosendrottning nu:
men klädd i azurblått; en hvit och blekröd
turban var lindad om den sköna hjessan,
och fästad var en snöhvit fjäderbuske
vid honom med en strålande rubin.
Mig tycktes, att hon re’n var blifven min.
På soffans yppiga skarlakans-täcke
hon lutad satt, med korsvis lagda knän;
en liten silfverkorg på dessa stod,
i vällust doftande, och spetsigt rågad
af frukter, gula såsom flamrödt gull.
En höll hon mellan händerna, och sirligt
med en agatknif skilde skalet af;
jag satt på mattan, tyst vid hennes fötter,
dem blott sandaler klädde, snörda täckt
kring ejderhvita ben med purpurband —
ej sällan kysste jag de fina, späda,
svan-lena vrister, dem hon fåfängt gömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
