Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in i de gyllne fransar, som från drägten
i glesa skimmerböljor spridde sig.
Hon gaf mig då och då en blick, som sain
i ljufva lågor; och när nu sitt värf
hon lyktat, räckte hon mig leende
på spetsen af sin knif den läckra frukten.
Men jag ej längre stilla var. Jag spratt
från golfvet opp och flög i hennes famn,
och hennes läppar rörde mina . . . Då —
har du väl något sådant hört, min Zephyr? —
en underbar musik, högt öfver oss,
liksom ett klockspel af de finsta glaskärl,
lät sig förnimma; och när upp jag såg,
jag varse blef, att taket, som förut
mig synts musiviskt sammansatt af stjernor,
nu skilt dem åt, och att hvar stjernbild gick
för sig, men med de andra sammanstämd,
inom afmätta ringar af metall,
som klingade, när stjernorna dem’ rörde.
ZEPHYR.
Förunderligt! Det är ju, drag för drag,
Felicias kabinett, Felicias soffa/!
Blott har jag aldrig märkt, att mosaiken
i taket så sig söndrat åt och klingat.
ASTOLF.
För tredje gången nu förvandlades
min skådeplats. Jag åter ensam gick,
men på en bred och sandigt banad farväg.
Det var en het, en qvalmig eftermiddag:
i svarta skyar åskan lurade
att rusa fram; och jorden, stum af bäfvan,
höll väntande sin andedrägt tillbaka.
Bakom mig låg, i ändan af en mörk
alle, och redan fjerran bort, ett slott,
uppå en höjd, som sluttade terrass-vis;
framför mig var en kal, en skördad slätt,
med gråa hafvet till sin nära gräns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
