Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag visste, att jag i det slottet varit,
och underligt initt sinne var beklämdt.
Och bäst jag så, i obestämda tankar,
allena gick, ett lindrigt dön bakom mig
af hofvar och af hjul mitt öra hann:
jag vände mig — och se! en luftig char,
bespänd med tre par hvita underdjur,
som sprungo på engång och ilögo, kom
i brådskad fart; en liten kusk, rätt snarlik
dig sjelf, satt högt uppå ett främre säte,
och vid min anblick drog i tyglarna
med kraft, så att det underbara spännet
omsider midt framför mig stilla höll.
Nu såg jag, att i sjelfva charen satt
mitt hjertas rosenfödda herskarinna,
men höljd i svarta och i hvita slöjor,
ur hvilka gång från gång blott glänste fram
de sorgsna, men ej mindre klara ögon,
de bleka, men ej mindre sköna kinder.
Hon sträckte ut sin hand; jag grep den hårdt;
inom mig brann ett djupt, omätligt qval;
det förekom mig, som för sista gången
jag tryckte denna hand till mina läppar.
Jag ropte då: »o, om du blott en dröm
har varit, säg åtminstone ditt namn,
att jag dig minnas må, i fall jag vaknar!» —
»Jag heter Aldrig-mer!» så svarade
inunder doket hon med halfqväfd röst,
och drog sin hand ifrån mig; med den andra
hon ryckte från sin barm en snöhvit blomma
lik liljan, som i drömmen först jag såg,
och kastade den ned för mina fötter.
Jag ville böja mig, att hämta opp den:
då, i en blink, med en förfärlig knall,
ur midnattssvarta molnet öfver oss
en blixt slog ned i charen; allt förbyttes;
framför mig stod den fordna jätterosen,
men brinnande af gyllne ljungeldsflammor.
Alltmer de ökte sig; tillsist hon flög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
