Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERVINA.
Hvar gång
när jag ser solen gå upp öfver lunden,
mins jag, hur skön var den festliga stunden,
då denna källa först hörde vår sång.
NAIDION.
Att du kan minnas så långt bort tillbaka!
ERVINA.
Ja, lilla syster! just här, der den raka
palmgången öppnar ett grönskande fält,
mötte mitt öga, förvånadt och sällt,
väckt, som ur sömn, af en värmande strimma,
första behaget af gryningens timma.
Än ej förspordes af vindar ett sus,
allt låg omkring mig i dvala och dimma;
men genom töcknet ett växande ljus
tycktes, med drag af ett anlete, glimma.
Hastigt det glesnade floret drogs af,
toner i korsande riktningar klungo;
parken stod fram ur ett skimrande haf,
himlen sin anblick åt blommorna gaf,
fåglarne sjöngo och källorna sprungo.
CÅCILIA.
Och när du såg dig förundrad omkring,
mig fann du närmast. . .
ERVINA.
Och sida vid sida,
snart af oss sju slöts en systerlig ring,
utan begär att om platserna strida.
Midt inom kretsen Felicia stod,
hon var det ljus, som gjort ända på natten;
mäktig och hög, men förbindlig och god,
syntes hon buren af strålarnas flod,
medan den höljde i lekande mod,
rörliga dungar och spelande vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
