Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drägt utaf gullskir kring lifvet sig smög,
mantel af skarlakan halft den betäckte,
ocb öfver purpur-turbanen en bög
buske af bländande fjädrar sig sträckte.
Glad, som det sågs, af vårt hyllande nit,
men majestätlig, befallande redan,
leende rop te hon: »välkomna hit!
tagen min kyss och betjenen mig sedan!»
NIOBE.
Laura var djerfvast: i blinken hon kom,
först fick hon drottningens läppar beröra;
derför blef hon ock den skön st a: derom
vet hon ej sällan att låta oss höra.
ERVINA.
Sedan for drottningen fort i sitt tal:
»natten jag tillbragt, den stjerniga, ensam;
nu är vår dag och vår lefnad gemensam,
boning åt Er står tillreds i min sal.
Här, dessa verktyg, till allas vårt nöje,
lemnar jag Er: deras bruk J förstån!
i mina tårar, liksom i mitt löje,
läses betydelsen klart af mitt lån». —
Nu sina gåfvor hon mellan oss delte:
Laura fick grifleln af renaste guld;
jag tog mitt vinkelmått; lycklig och huld
snart på sin harpa Cäcilia spelte;
till hvad jag byggt hennes välljud är skuld!
Niobe mejseln, och penseln Lucinda
pröfvade strax på en bild af hvarann,
medan Theano sin mask lärde binda
framför sin uppsyn, i härmningen sann.
Sist kom Naidion, nätt som en droppa,
nyfäld ur blomstret, till drottningens ro:
mins du, hvad då hon dig sade, månntro? —
»Flicka! då allt, hvad du kan, är att hoppa,
tag, hvad du dertill behöfver: en sko!»
Alla skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
