Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURA.
Sjungom vår hymn! De förfriskande safter
lifve, som förr, vår odödlighets krans!
De ställa sig i en halfring omkring källan och fylla glasen.
LUCINDA
till Laura.
Börja! I kärlen ju porlar alltredan
vattnet mot solen med glittrande blink.
NIOBE.
O, hvilken dag, som förbidar oss sedan!
CÅCILIA.
O, hvilken afton, vid stjernornas vink!
LAURA.
Heliga källa för helsan och sången,
källornas konung! vi nalkas igen:
nattens och stumhetens tid är förgången,
fjäriln ej längre i larfven är fången;
dagen har kommit och klangen med den.
Mornad af flägtarnas väckande krusning,
släck då vår törst i din ljufliga flod!
Nektar af klarhet, af lust och förtjusning,
lek i vårt sinne och spritt i vår blod!
Hon dricker.
CÅCILIA.
Ack! men till ljuset för nära sig vågar
fjäriln, den vingade Psyche, ibland;
och vid en eld, som förtärande lågar,
snart hon med hviskning och bäfvan sig frågar:
om hon skall dö i dess lockande brand?
Svalkande droppar! då fallen, o fallen
rikt på den glöd, som i hjertat blef tänd;
tills hvarje nerv, lik en sträng af metallen,
åter för lifvet blir ljudande spänd!
Dricker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
