Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lik gryningens och qvällens blida sol,
tvcks linna utom sig en härlig motbild,
som går på samma hjertas himmel opp,
men från en annan dagrand... Ack! bli mött
af någon like vill Aurora dock,
men af en like, skönare än henne, —
och stifta ett förbund af ljus, som är
på engång morgonglans och aftonrodnad,
en salig vagga och en salig graf. . .
CÅCILIA
lifligt.
Du talar ur min egen själ, o drottning!
NAIDION.
Tyst! af bryt ej berättelsen.
FELICIA.
Men bäst
jag så allt detta noga eftertänkte,
sjöng öfver mig, i klara underljud, —
helt lika våra egna talorganers,
men gällare, och utan skärpa dock, —
en röst af oerhörd, af himmelsk välklang!
förvånad såg jag opp .. .
NAIDION.
Nå, Gud ske lof,
nu kommer fågeln.
NIOBE.
Tig då med ditt pladder!
FELICIA.
I morgonskenet, som med’våg på våg
begöt mitt tempels glimmande rotunda,
igenom hvalfvets öppning sänkte sig
en stor och praktfull fågel, hvilkens like
ej förr jag sett, och kretsade omkring
den runda hvälfningen med sakta vingslag.
Jag trodde först, att af fasanens ätt
han var: men vida fagrare och större
hans bildning syntes; lik en fågelkonung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
