Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hjessan bar han stolt en guldgul krona,
och omkring hals och rygg en skarlaksmantel
af spegelblanka fjädrar, hvilkas färg
på bröstet i smaragdgrönt öfvergick,
men deremot på vingarna och stjerten
i alla regnbågsbrytningar sig spred.
Ett par af ögon, svarta, klara, kloka,
af öfverjordiskt uttryck, slog han ömsom
till himlen opp, och ömsom ned till mig;
och ur sin näbb, mer hvit och mera skär
än elfenben och perlemo, han sände
den tjusnings fulla stämmans lena ton,
hvarvid han, under sången, rörde långsamt
de gyllne fotter och de blanka vingar.
NIOBE.
Lucinda borde måla honom af!
NAIDION.
Hvad han var grann!
CÅCILIA.
Ack! men hvad sjöng han då?
FELICIA.
Så vidt jag minnes — och med cittrans tillhjelp
jag mins det mesta — ord för ord så här:
Under det följande griper hon då och då några ackorder på cittran.
»Har du om paradiset hört förkunnas,
det sköna land vid jordens östra gräns?
Bland alla varelser blott mig förunnas
att ännu veta, hur dess glädje käns.
Med frukter, hvilkas frön kring verlden vandra,
två höga träd inom dess lustgård stå:
det ena lifvets, kunskapens det andra,
och bägge vexelvis mig hysa må.
Jag kommer, nyfödd, från mitt hem tillbaka,
der nyss i eld jag ljuft förvandlad blef;
att askans korta hvilosömn försaka
odödlig lust mitt Tarma hjerta dref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
