Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA
åter glad.
Hvad vore det, som icke dig förlätes,
min . . . men hur skall jag kalla dig? min man?
min karl?—Dock nej! det låter nästan löjligt.
Har du ej något särskildt namn? Du känner
ju mitt; så säg mig då ditt eget!
ASTOLF.
FELICIA
med handklappning.
Astolf!
Astolf! ett härligt namn! Med A det börjar,
just liksom Amadis. Tänk, om jag iinge
det infall, att din Oriana bli?
ASTOLF.
Gud! gif mig kraft! Jag svindlar — mina sinnen —
Jag qväfs .. .
FELICIA.
Nå, nå, tag ej så illa vid dig!
Det var ett hastigt infall blott. Annu
vi ha ju lång betänketid om saken. —
Men hvad? Du ser på mig så underligt,
och dina blickar ilamma nästan vildt;
behöfver jag bli rädd, min Astolf? — Nej,
jag räcker dig min hand förutan fruktan.
Välkommen då, ännu engång! — Så helsar
jag dem, som närmast äro till mitt hjerta.
Hon trycker hans hand, Astolf kysser hennes med häftighet. Hon drager
den långsamt tillbaka.
Din kyss var het, och darrande din hand!
har någon af de jordens bräckligheter,
dem sjukdomar man kallar, följt dig hit? —
Var glad! Vi veta råd för sådant här:
ur ungdomskällans friska våg, med mig,
du dricka skall hvarenda midnattsstund;
ack, Astolf! du kan knappast tro, hur ljuf
den källan är, och huru skön den timman!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
