Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Då är du ock en riddare, kanhända?
Ack ja! mitt hjerta redan det försäkrar.
Du ser mig ut så djerf, så hjeltelik
som Galaor; dock nej! långt förr som brodern,
som Amadis af Gallien: ty trofast
du vara bör i lust och nöd, som han.
ASTOLF.
I lust och nöd, i lifvet och i döden!
FELICIA.
I döden? Hvarför tala jemt om döden?
Det ordet tål jag ej. Det gör mig ängslig.
ASTOLF.
Ack! menniskan får ej undvika den;
en dunst, en flygtig rök är hennes lefnad.
Snart vissnar jag, och kallas gammal då:
se’n — återstår ej annat, än att dö,
och stoppas ner i mullen.
FELICIA.
M u 11 e n ? Fy!
det ordet är mig lika vidrigt. Nämn
det aldrig mer uti mitt sällskap! — Ha!
jag mäktigare är, än död och mull:
med mig du lefva skall, för evigt ung,
bland mina blommor, sjelf den skönaste;
och aldrig skall den dagen gry, då du
inunder deras rötter — hu! jag kan
ej tänka ut den fasansfulla tanken.
NAIDION
till Astolf.
Hvi plågar du vår drottning? —Se, hon bleknar,
och tårar tillra fram i hennes ögon.
ASTOLF.
Vid Gud, du himmelska Felicia!
jag aldrig mer de orden nämna vill.
Förlåt min obetänksamhet! förlåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
