Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
»Ja, från det ljus,
jag lånt af dig!
ERVINA
till Felicia.
Tid är kanske att festen
på öfligt sätt afsluta, — om ej midnatt
skall här oss finna.
FELICIA.
Hvad? — Förvisso, ja!
Ty aftonrodnans ängel, bäddad redan
och röd om kinden som ett somnadt barn,
i hafvets bägare har gjutit nyss
sitt sista purpurvin af dagens glädje.
Så kom!
ASTOLF.
Hvar vacker dag en högtid är,
som af en vänsäll gudom gifs åt verlden:
men vackrast är dock alltid sjelfva slutet,
som, ramen likt kring en fullbordad målning,
det hela fattar in till minnets bild;
att hjertat än må sola sig dervid —
om ock för sista gången!
FELICIA.
Sista gången?
En sådan gifs ej. Spill du blott ej bort
den första! — Hvilka infall! Höra de
till männernas natur och företräden? —
Men se! der borta syns ju ock vår Zephyr:
jag länge undrat, hvar han hållit till;
han är en ifrig vän af dans och lekar,
och plägar eljest ej försumma dem.
Zephyr uppträder på altarfältet. Dansen stannar hastigt af, och de
dansande församla sig omkring honom.
LAURA.
Välkommen, Zephyr!
NAIDION.
Vill du dansa med mig?
Atterboms Dikter. I. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
