Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Ej sant? Som grupp, som par
den taflan visst än mer ditt bifall vinner?
ASTOLF.
Hur skär i dessa strålars klara fall
din himmelska gestalt sig låter skåda!
Ett haf af glans der bär dig på sitt svall,
för att ditt inres hela ljus förråda.
FELICIA.
Så klar, så lysande står också du
för mig, så länge du mig älskar lika!
Af andars tänkesätt, på vexling rika,
i detta glas jag ser hvar blink, hvart nu.
Ty det osynliga i sinnelagen
ställs här med trofast skildring fram för dagen!
ASTOLF.
Hvad? hör jag rätt? — Förgäfves då man vill
för detta glas, hur ock man bjuder till,
fördölja af sitt jag de inre dragen?
De rörelser, som längst inom oss bo?
De skygga tankar, som sig gömda tro
när ord, och ljud, och sjelfva blicken tiga?
FELICIA.
Förgäfves!
ASTOLF.
Ha!
FELICIA.
Hvi häpnar du att stiga
så härlig fram ur djupet af din själ?
Du älskar mig — och du är rädd likväl!
ASTOLF.
Hvad dina ömma ord mitt qval hugsvala! —
Får jag förklara dem?
FELICIA.
Tig — eller tala;
din tystnad sjelf är ljuf, liksom en sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
