Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott spara mig den skräck, att se, engång,
din ädm spegelbild af töcken skymmas!
\ ar viss: min sorg, den skulle bli så lång,
att sekler kunde i dess skugga rymmas.
ASTOLF.
Hvad mäkta sekler emot denna stund?
mot våra viljors eviga förbund?
men ack!
FELICIA.
Du suckar?
- ASTOLF,
Inga vilkor finnas
för gudars godhet — sjelf sin lag den är;
dess hulda gunst sin gudoms prägel bär
just der i, att den utan mått kan vinnas.
De magiska ljusen i väggpelarnes alabasterblommor börja brinna mattare,
och under det följande slocknar småningom det ena efter det andra,
så att en stigande skymning breder sig öfver rummet.
FELICIA.
Göms än en bön inom ditt sinne qvar?
ASTOLF.
Min tunga har ej ord.
FELICIA.
Din blick dem har;
jag nästan bäfvar för den skrift der lågar.
ASTOLF.
Ack! sjelf i rädda drag den tecknad står!
FELICIA.
livar bokstaf är en ljungeld, som mig frågar;
jag känner, hur mig re’n dess våda når,
med ljus, som glimma, och med moln, som svärta . . .
Men tryck din hand ej så emot mitt hjerta!
ASTOLF.
Hvad? Mina himlar ej jag räkna får?
En ny mig öppnas, vid hvart slag det slår . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
