Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMENS GENIUS,
i en luftig klädnad af bländande ljusgrönt, tätt under bröstet
sammanhäftad med en solros; på rika gyllne lockar bär han en krans af
myrten, nejlikor och eterneller ; i banden en jaspisbägare, som han håller
under ett af de mindre vattusprången och framräcker ifyld åt Felicia.
GENIEN.
Min ljufva drottning! gerna
jag lyder. Väl min dryck bekomme dig!
FELICIA.
Den gäst du ser, lian är min tvillingsstjerna;
din kalk är gjord för honom, som för mig.
GENIEN.
Jag är din undersåte. Du befaller.
Skall jag åt honom lemna bägarn först?
ASTOLF.
Nej, helga den må hon, som väckt min törst!
FELICIA
tager bägarn.
Välan! af helsans flytande kristaller,
af pulsarna, som genom tingen slå
från verldens hjerta, låt mig dela få
med dig min läskning, Astolf!
Hon tömmer den. En ljuf musik begynner höras från det klingande
trädet och fortfar till slutet af scenen, med småningom växande styrka
och liflighet. Genien rågar kalken på nytt och räcker den åt Astolf.
ASTOLF
upplyfter den högt.
Re’n den fäller,
den sista lemningen af jordens galler;
jag trampar dödens udd med trotsig fot! —
Tag då vår vigsels offerskål emot,
min själs gemål!
Han dricker.
GENIEN.
Dränk alla jordens minnen!
Den stund som är, njut den med alla sinnen!
Bryt opp det snäckskal utaf tid och rymd,
som håller ögonblickets perla skymd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
