Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta nu hon väntar, full och mogen,
och lyckan är dig som en maka trogen.
Glöm, hvad om forntid du och framtid vet:
det är all ungdoms enkla hemlighet!
ASTOLF.
Ja, hulda ängel, räck mig, åter bräddad,
din sällhetsllod bland himlastränder bäddad;
skänk i, gif hit din kalk ännu engång,
att paradisets natt blir dubbelt lång!
Sedan Astolf ånyo mottagit och tömt den, försvinner Genien med sitt tält,
och man ser åter blott den stora vattustrålen i springbrunnens
medelpunkt.
Försvann han? — Allt må gå till dunst tillbaka,
om du blott verklig är min ömma maka!
En gräns har ordet, gränser tanken har;
blott känslan gränslös är . . .
FELICIA.
Med gränslöst svar!
Hon sjunker till hans bröst. De få, ännu osläckta ljusen slockna nu
fullkomligt; endast den stora diamantstjernan i taket fortfar att lysa,
men blott med ett blekt, månskenslikt lampskimmer,
ZEPHYR OCH SPINAROSA
utanföre.
Sött slumra vår drottning, bland leende drömmar
o spriden, jasminer, och j, hyacinter,
lycksaliga barn af en jord utan vinter,
kring svällande dunet förtrollningens flor!
När sången kring förhänget spanande strömmar
och famnar den hvilande tjuserskans läger,
bevingade syner! hvad blygt han er säger,
förkunnen den sköna i hviskande chor!
ZEPHYK.
I ro öfver dalar, i ro öfver kullar
på smäktande stänglar vasallerna nicka,
och älskade fjärilar tårarna dricka,
som sinygt ifrån drömmande ögon sig nyss;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
