Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Så likna då igen ditt hulda sjelf,
och glömd för alltid vare sista natten!
Omöjligt kan det nöje, att oss plåga,
ursprungligt ligga i din själs behof.
E11 flygtig krankhet, sänd från mörkrets makter,
har öfverrumplat dig. Förenom oss
till desto mer gemensamt motvärn! — Ja,
ditt öga glänser rördt; din goda ande
vill segra!
ASTOLF.
Ja, du dyrkade! Han segrar
så, som han segra bör: med ljus och sanning!
Hör sanningen; din stora själ är gjord
för henne, liksom bon för den. Välan!
.Jag skänker i dess dryck, oblandad: hör mig! —
De band, med livilka jag vid dig är fästad,
mig drabbe ljungarns vigge samma stund,
som jag i dem ej ser mitt högsta väl!
Men, —- huru högt jag genom dig är lyftad
(den endaste bland jordens millioner!)
ur mensklighetens trånga krets, och korad
till konung i lycksalighetens verld, —
jag är dock ej en gudom, liksom du;
mitt innersta, vid jordens ämnen bundet,
ej kan från menniska till Gud förvandlas
af någon makt — ack! icke ens af din!
FELICIA.
Ve oss!
ASTOLF.
Nej, hulda! ropa icke ve;
hör mig till slut! — Den oro, som mig qväljer
med rastlöst nya bilder af mitt hem, —
tro mig: dess orsak är ej dårlig längtan,
ej tom nyfikenhet, ej öfvermättning
på all den sällhet du mig skänkt, — ehuru
den öfversvallat hvarje menskligt mått!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
