Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
Förskräcks cj oin jag yppar det: ty snart —
hur flyger icke jordens tid förbi! —
Rätt snart, oin du bevilja vill min bön,
pånytt du mig i dina armar sluter . . .
Men hur du redan skälfver! —
FELICIA.
Inga oinsvep!
ASTOLF.
Jag vid din egen kärlek dig besvär:
cn liten resa låt mig företaga,
att än mitt forna snöland återse! —
En liten resa... Gud!
Han omfamnar den dignande Felicia.
FELICIA
med tynande röst.
Låt mig få falla!
ASTOLF.
Felicia! Du förr mig nämnt ditt stöd;
vid våra minnens helgd! Jasr är det än!
ö o
FELICIA.
Mitt stöd? — Ett bättre stöd är denna häll,
soin klippan bjuder mig att hvila mot;
så öm som du — och dubbelt mera trofast!
Hon sätter sig.
Skilsmcssa alltså? — Moder! Moder!
ilon betäcker anletet med sin slöja.
ASTOLF.
Maka!
I detta heligaste namn jag frågar:
hur kan af dig din Astolf så bli misstrodd?
ilar nånsin i mitt bröst en skymt af tanke
sig något annat afsked förestält,
•än ett, som liknar dem jag stundom tog
till ett par dagars lustridt eller vandring?
Min ljufva vän, . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
