Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 299 —
FELICIA.
il vad flod af fagra ord!
Rinaldos like, härma honom . .. Lätt
af dig han öfverträffas; ja, ditt högmod
kan skryta åf oändligt större seger:
Armida kunde dö — jag kan det icke!
ASTOLF.
Hur grymt du kan martera mig!
FELICIA
kastar slöjan tillbaka.
Martera! —
Det ordet höfves dig, omensklige!
Dock nej — du mensklige! . . . Ja, detta är
hvad men nisko ma kalla tro och kärlek!
Hon störtar upp.
Och dristar du att tro mig så försagd,
så af din trolöshet tillintetgjord,
att jag skall tåligt räcka åt din hand
det spjut, hvarmed du vill mig genomborra?
Du, sköra elementers lekverk, dröm
af tidens fåfänga, som smickrar sig
(lik din) att kunna skapa något evigt, —
slaf, lefvande i detta ögonblick
blott af min nåd, — för sekler sedan re’n
hemfallen åt förgätna likars öde,
om jag ej gjort dig till mitt lifs tyrann!
Den lidande Felicia du sett;
hon är ditt verk: du känner ej ännu
den förolämpade; den stund kan slå,
då äfven du för mig får lära darra! —
Tag icke på dig denna oskulds uppsyn,
ej denna bedjande och ömma åtbörd;
fäll larfven; kedjor, af en gröfre art,
en mindre bräcklig än min kärleks, här
dig skola fjättra, tills ej mer du frestar
att lisma med en lånt, en hycklad yta!
Och kan en kraft, för mig än obekant,
dig frälsa hän, jag öfverallt dig följer;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
