Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oskiljelig från dina spår, en dödsblek
ined ormar och med facklor väpnad hamn,
lik dessa furier, som du beskrifvit;
omåttligt, som jag älskat, vill jag straffa!
Hon sjunker sanslös ned mot klippan.
ASTOLF
lutande sig öfver henne med yttersta smarta-
Osägligt lika skön i hat och kärlek,
osägligt lika älskad! Gif mig döden
i denna blink! Din Astolf sjelf derom
bönfaller dig, Felicia!
FELICIA
vaknande, förvirrad.
Hvad vill du?
ASTOLF.
En död, mig gifven af din hand; en död,
snar, mild, försonande, vid dina fotter!
FELICIA.
Hvad jag är svag! — I detta hjerta än
så mycket, mycket talar till din ursäkt.
Se då ej på mig så bedröfvad mer;
lef, Astolf, lef, men likna ej Rinaldo!
ASTOLF.
Jemför ej mitt förhållande ined hans!
Han fångad var med list af en siren,
hvars kärlek var blott söfvande försåt,
blott utlagdt giller: måste han ej då
begagna svek mot svek, när med basunskall
han manades, af vaknad riddardygd,
hän till det skönsta krig, som jorden skådat? —
Jag flyr ju ej: jag vill ju återkomma,
se’n blott jag i mitt forna land har ersatt
hvad der af mig försummadt blef; se’n åter,
en lofvärd son af stora ättefader,
till deras ädla namn jag fogat mitt.
Och när igen jag, i din blomsterpark,
ser solen öfver dina palmer glimma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
